Okej det är inte mammas recept från början. Det är hennes väninnas recept som hennes väninna har fått av sin son - och där tar spåren slut. Men nog förklarar det hur god den är! Jag är inte den första som begärt (för man frågar inte - man BEGÄR) receptet;)
Men det är klart, man lämnar ju inte ut det hur som helst! Och man ska inte föräta sig på det för i vår familj hör det hemma på påskbordet och oj som vi alla då har längtat! Så för att få receptet var jag tvungen att lova att inte äta det mer ofta än att jag fortfarande uppskattar det på påskbordet! Ingen fara mamma! Jag lovar;)
Smakade jättegott efter att ha sprungit ett varv runt sjön. Om detta är belöningen kan jag tänka mig att springa fler varv - ganska så snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar